Hur allting började

(Obs! Jag vet, jag veeeet att det är typ ca 0.003% som faktiskt tar sig tid att läsa långa texter på internet nuförtiden och att jag har ca 0.7 sekund chans på mig att ”fånga in dig” i den här texten. Och det är helt okej för mig om jag inte lyckas med det. Den här texten är ändå inte skriven för den som bara vill skanna igenom lite snabbt och sen dra. Den här texten är till för dig som söker efter något. En glöd. En inspiration. En tanke. En dröm. Ett mål. Vad det än må vara så vill jag först bara säga en sak till dig som faktiskt stannar kvar och tar dig tiden att läsa om min historia: Naaawww! TACK för att du stannar kvar och brinner för utveckling! Det här blogginlägget är riktad till dig!)

Nu min dam eller min herre ska jag berätta en liten historia. En historia som ligger mig varmt om hjärtat och är 100% skriven från sanning.

Det var exakt 4 år sedan. EXAKT fyra år sedan som jag yttrade orden om vad jag önskade mig i Julklapp år 2011. Det var inte ett par saker, det var inte många saker. Det var en sak. EN.

Jag hade tidigare det året fött mitt första barn. Jag var 26 år gammal, hade precis läst ut min två-åriga examensutbildning till Webbredaktör och var hungrig efter att prova något nytt. Jag hade googlat runt ett par månader och fått upp ögonen för fotografering, köpt mig en cool liten Canon 450D och knäppte runt av och till i förhoppning om att ta några bra bilder på min dotter.

”Julpaketet”. Svarade jag bestämt när min sambo frågade mig vad jag ville ha i Julklapp den kalla Novemberkvällen 2011.

Julpaketet?… Vaddå Julpaketet? Vad är det? Undrade min sambo och tittade förvirrat på mig.

Det är en grym fotograf som heter Emelie Ohlsson som erbjuder utbildningar och hon säljer nu ett Julpaket som innehåller webbkurser i fotografering. Och vet du vad som är coolt? Hon är YNGRE än mig!

Yep, jag var inspirerad. Jag hade fått upp ögonen för en tjej som inte bara verkade vara duktig på det hon gör, men hon verkade smart i hennes sätt att vara och framförallt snäll och driftig. Ord som jag värderar högst upp när jag filtrerar över de egenskaper människor har som tilltalar mig.

Om någon känner till min tidigare bakgrund (som man kan få ett litet nys om här,) så har det blivit oundvikligt för mig på senare år att dras till människor som har en historia att berätta. Som har varit med om något väldigt stort. Och som framförallt har utvecklat sig själv på ett sätt där, tack vare det som har hänt i sitt förflutna, har bidragit till att man nu ser livet med nya perspektiv och framförallt, med en positiv och god inställning, trots alla sår och ärr som ibland skaver sig genom livets stigar.

De här människorna har ett genomgående ”djup” i sig, som scannar av sin omgivning på ett lite mer annorlunda sätt och lägger hela tiden märke till detaljer och beteenden hos både sig själv och hos andra och är ofta mycket uppmärksamma på att samtidigt se livet ur ett helhetsperspektiv, innehållandes en mängd olika känslor men där framförallt tacksamhet dominerar – men inte minst viljan av att vara betydelsefull genom att brinna för att ge någonting värdefullt för andra.

Jag märkte snabbt att Emelie var en sådan människa och det fascinerade mig hur hon lyckades kombinera det på ett så bra sätt genom att samtidigt vara professionell i hennes företagarroll och därmed ha råkoll på hennes marknad och målgrupp.

November flög förbi och Julaftonskvällen smög sig på. När alla presenter hade blivit utdelade fick jag senare på kvällen ett litet kuvert av min sambo strax innan vi skulle gå och lägga oss. Kuvertet innehöll en lapp där det inte stod mer än 5 ord.

Julpaketet med Emelie Ohlsson. Välkommen!

Hela Jullovet satt jag vid datorn och plöjde igenom Julpaketet gång på gång. Sökte mig samtidigt på extra information på Google, kollade kurser på Moderskeppet, gick ut och fotade och övade, övade, övade för att kunna ta bättre bilder på min dotter.

Jag hade fortfarande inte en tanke på att jag själv ville bli ”fotograf”. Jag ville bara ta bättre bilder. Det var allt.

Våren kom och jag såg nu att den här Emelie skulle ha en fotokurs utomhus. Okej, tänkte jag. Nu ska jag minsann ta och gå och träffa den här tjejen som redan har imponerats på mig och se om hon lever upp till den bild jag hade skaffat mig av henne.

Hagaparken en kall sen vårkväll. Det regnade lite. Vi var ca 15 stycken. Mest män faktiskt. Emelie levde upp till förväntningarna och var precis så som jag hade föreställt mig henne. Professionell, vänlig, tillmötesgående, och långt där inne såg jag den där andra delen som var anledningen till varför jag drogs så mycket till just henne. Och precis som jag förutspådde, så var hon vaksam och noggrann med beteende och detaljer samtidigt som hon med klass bjöd på sig själv med sitt varma skratt och såg till att alla deltagare kände sig omhändertagna.

Den kvällen kom jag hem till min sambo och vår barnvakt/bästa vän, slängde ner kameraväskan på bordet medans jag satte mig ner och funderade i några minuter över allt jag hade lärt mig de senaste månaderna. Jag minns den kvällen så tydligt för jag insåg hur gärna jag ville bli en bra fotograf.

Tänk att bli en så bra fotograf som Emelie, slängde jag ur mig drömmande medans jag satt vid köksbänken och funderade över hur jag skulle lyckas med det.

 

Något sattes igång

Sakta men säkert såddes ett frö. Veckorna gick och jag fortsatte ta hand om min lilla bebis samtidigt som jag researchade varje ledig sekund jag hade över hur man byggde upp ett framgångsrikt fotoföretag.

Då fotografering hade blivit viktigt för mig och jag var gravid med mitt andra barn, ville jag gärna att någon skulle ta nyföddbilder på min kommande son. Efter att ha letat runt på nätet hittade jag ingen som inriktade sig på endast nyföddfotografering och jag tog därför tillfället i akt att börja studera ALLT som hade med just nyföddfotografering att göra! En hel sommar gick åt till att förkovra mig i ämnet nyföddfoto och den 1 September kom min älskade Amadeus till världen.

Honom övade jag på minst en gång per dag de första 3 veckorna av hans liv…

Det var efter de tre veckorna som jag visste. Jag visste! Att jag minsann ska jobba med det här. Jag ska bannemig bli en nyföddfotograf, och inte bara en Nyföddfotograf, men till och med en av Sveriges bästa! Och varför inte lära mig mer ordentligt om barn- och familjefotografering när jag ändå är på gång? Det var bestämt. Amadeus var avgörande. Bilderna jag tog på honom betydde allt för mig. Och det var just denna känsla som jag ville ge till andra föräldrar. Jag hade ett mål! Och jag hade ett syfte…

 

amadeus soutine

Min första nyföddbild på min son Amadeus – September 2012.

 

Resan fortsätter

Jag släppte kamera-delen och de praktiska foto-detaljerna och ägnade nästkommande halvår till att förkovra mig i entreprenörskap för fotografer. Jag förstod snabbt att jag behövde sticka ut för att lyckas och att jag behövde ha hela min affärsplan inristad i mitt system för att fortsätta hålla igång målbilden och fortsätta påminna mig själv om varför jag har valt detta mål.

Jag hittade knappt någon information alls i Sverige vad gällde företagsutveckling för fotografer, så jag sökte mig bara till Internationella webbplatser från USA, England, Australien m.m. där fotograferna alltid ligger ca 2-3 år före i utvecklingen i förhållande till Sverige. Eftersom jag växte upp utomlands föll det sig naturligt för mig att vilja lära mig allt på engelska ändå och jag kände mig stark i vetskapen om att jag skulle kanske kunna tillföra något i Sverige.

Sex månader senare, närmre bestämt den 9e Januari 2013, startade jag Soutine Photography och skrev mitt första blogginlägg. Inga kontakter, inga följare, inga vänner (nyinflyttad i Malmö), men en kämparanda och driftighet utan dess like.

Hur jag utformade Soutine Photography det första året hade allt att göra med de utbildningar jag läste och den inställningen jag hade. Jag investerade allt till att söka information, gå på workshops, onlinekurser, föreläsningar, samtidigt som jag hela tiden tänkte ut och byggde upp mitt varumärke. Den röda tråden genom ALLT jag gjorde var att jag visste att det behövde höra ihop med mitt SYFTE till varför jag valde att bli en fotograf. Detta syfte, tillsammans med de klassiska frågorna Var, Hur, Vad –  blev min lykta och ständiga påminnelse över att förstå och komma ihåg målet med allt. Att inte tappa bort sig själv. Att inte bli uppäten av ankdammen. Att inte bli alltför förvirrad. Att inte bli för trampad på…

Jag var väldigt noga med att hela tiden vara uppmärksam på vad min dröm var, hur pass lycklig jag var i mitt arbete och vad jag skulle kunna göra för att utvecklas, växa och bli ännu större som fotograf och människa.

En av frågorna jag fick i ”Frågestunden” jag publicerade tidigare i år var: Tvivlar du någonsin på dig själv som fotograf?

Mitt svar: Jag kan ibland tvivla på mig själv som mamma, som partner, dotter, syster eller som vän, men aldrig som fotograf och företagare. På något sätt har meningen “Allting blir vad man gör det till” satt sig ganska hårt i mig. Det har bara alltid varit enkelt för mig att förstå att enda sättet för mig att lyckas med något är att jobba mot det. I slutändan är det de som aldrig ger upp, de som fortsätter att utmana sig själva och de som utvecklas mest som är de som varar längst.

Med detta sagt är det med största glädje och stolthet jag har insett en mängd olika saker på vägen från den där kalla Novemberkvällen 2011 till denna kalla Novemberkväll 2015. Soutine Photography har gått i rekordfart sen första start och jag är nu uppbokad i månader framöver med kunder som jag älskar att jobba med då jag har ägnat så mycket tid till att bygga upp ett varumärke och därmed målgrupp som ger mig glädje och energi.

Det främsta jag har insett är dock hur mycket jag vill dela med mig av denna inställning om att allting blir vad man gör det till, genom att lyfta upp andra, peppa, hjälpa, inspirera dem till att bli sitt bästa jag. Både som fotografer, men även som personer i största allmänhet. För mig är det först DÅ som jag själv känner att jag har ”lyckats” i mitt jobb och känner mig helt uppfylld.

På ett sätt känns till och med nästan hela min foto-resa som att jag testar vägen, bara för att sen kunna ge dig som är intresserad av att utvecklas, en vägledning och en hand till att gå det håll som du längtar och drömmer mot.

 

workshop soutine photography

Från Foto till Utbildning

Under det senaste året har jag gett 12 utbildningar, varav 7 fullbokade Workshops i Professionell Nyföddfotografering. Responsen från dessa workshops har varit mer än vad jag hade kunnat drömma om. Anledningen till varför jag började ge utbildningar så tidigt var helt enkelt för att det fanns en så stor efterfrågan i att lära sig mer om hur man kan driva sitt fotoföretag med glädje, kärlek och passion, samtidigt som man kan tjäna bra med pengar.

Jag är så otroligt tacksam över att få arbeta med detta och det är extremt givande.

-Du måste vara helt slut efter såna här 2 dagars-workshops!, var det en elev som sa till mig i våras.

-Slut?, svarade jag. -Tvärtom! Det är stunder som denna där jag har som absolut mest energi, just för att jag får SÅ mycket glädje av att kunna bidra till att hjälpa er att utvecklas.

Samma tänk

Under de senaste två åren har några av världens bästa fotografer i dess genre kommit hit till Malmö för att ge workshops i samband med Soutine Photography. Det speciella med alla dessa toppfotografer är att de tror på samma sak som jag och Soutine Photography och framförallt – det min nya utbildningsplattform står för – att dela med sig till andra. Att hjälpa till och att kunna ge värde genom att lära ut det man kan. På så sätt sprids kunskaperna runt om i världen och det bidrar till att vi tillsammans höjer foto-genren till en högre standard.

Men mitt eget fotande då? Jodå, med tanke på att jag gör det jag brinner för finns det både energi och tid över till att fortsätta förkovra mig i min egen utveckling och mitt eget fotograferande. Nästa år lanserar jag mitt nya fotokoncept för mina kunder som jag tror de kommer älska, och vad gäller de bilder jag själv tar nuförtiden har jag fått äran att vinna både SM Guld i Porträttfoto-kategorin samt SM Silver i Nyföddfoto-kategorin tidigare i höst. Senaste månaden fick jag även äran att ta hem både Silver Awards i Nyfödd-kategorin hos WPPI och Honors Mention i Nyfödd-kategorin i International Photography Awards där fler än 17,000 bidrag skickades in.

gabriella soutine tävlingsbilder

Allting blir vad man gör det till…

Ja så är det faktiskt!

Så vad är min poäng med hela denna blogginlägg? Jo, det är nämligen att väcka den där glöden i dig som gjorde att du valde att läsa så här långt. Det finns något i dig som bara längtar efter något mer. Du kanske är fast i något. Vare sig det är en praktisk livssituation eller ett negativt tänk som hindrar dig från att våga ta steget till det du verkligen vill. Men har du kommit så långt så är du ändå en bra bit på vägen, för det är nämligen första frågan!

VAD VILL DU? Och framförallt – VARFÖR vill du det?

DET är din lykta som du har möjlighet att förvandla till ditt driv, din inspiration, din motivation, din transformation – ditt allt!

Och är du osäker på hur du hittar fram, så finns jag här längs hela vägen.

Jag tror genuint på det här tänket. Och jag tror 100% på att det kan funka för dig också om du bara tillåter det!

Det är därför jag har valt att lansera min nya utbildningsplattform som har premiär på onsdag den 16e December.

Riktad till dig som brinner för att utvecklas. Riktad till dig som brinner för att alltid sträva efter att bli 100% lycklig, stolt och ärlig med allting som har med dig att göra.

_____________________________

 

Julpaketet

Och vad hände med Emelie Ohlsson och Julpaketet kanske du undrar nu?  Jo, det ska jag berätta för dig. Och det gör jag genom att varmt rekommendera DIG att detta år köpa Emelies grymma Julpaket, innehållandes en mängd olika kurser inom fotografering…

Varför? Jo… för om du har kommit så här långt i texten så bör du veta vid det här laget att för mig personligen betyder det mer än väldigt mycket annat – att exakt 4 år senare kunna sitta här i mitt kontor och läsa dessa följande ord av den här kvinnan som inspirerade mig, och fortfarande gör än idag…

 

gabriella-soutine-photography-utbildning

 

 

– skillnaden är att jag nu kan kalla Emelie min kollega och vän. Och att det samarbete vi har planerat för dig som vill utvecklas nästa år – ja du… det går inte av för hackor… Se upp!

 

På onsdag den 16e December släpps:

  • Webbkursen ”Nyföddposering på Beanbag”
  • Platser till nästa års stora Workshop i Professionell Nyföddfotografering – NYBÖRJARE
  • Platser till nästa års stora Workshop i Professionell Nyföddfotografering – AVANCERAD
  • Handbok i Nyföddfotografering – En Komplett Guide kring allt du behöver veta om Nyföddfotografering
  • Individuella Mentorskapsprogram
  • Samt många många fler kurser och workshops lite längre fram…

Varmt Välkommen!

  • Clara Andersson - 30 november, 2015 - 21:55

    Du är verkligen en sann inspirationskälla. Jag skulle så gärna också vilja utvecklas o satsa på fotograferandet. Känner att jag aldrig kommer komma någonstans med enbart webkurser. Privatkurs eller workshops känns som en förutsättning. Tyvärr kan jag inte gå nyföddworkshop så länge jag bor i vår mörka tvåa, jag kommer lära mig massor men inte ha något bra ställe att utöva det jag lärt mig på. Utifrån min boendesituation idag får jag lära mig utomhusfotografering först o inomhus sen. Verkar dock svårt att hitta någon workshop utomhus på den nivån jag befinner mig (mega-nybörjare) så kanske stannar det vid en dröm:)ReplyCancel

  • Morgan Stoltz - 30 november, 2015 - 22:06

    Härlig historia 🙂
    Man känner igen sig själv lite i den.

    Det var från början inte meningen att jag skulle börja fotografera, men när vi bestämde oss för att skaffa vår första ”riktiga” kamera dvs systemkamera,för att fota barnen, så blev intresset så stort att det var svårt att sluta och leta efter nya utmaningar att fota.

    Än idag söker man efter nya utmaningar.
    Har mest fotat Natur och landskap, men har alltid varit intresserad av att lära mig porträtt, och på senaste tiden tagit upp detta lite.

    Tycker det var intressant läsning och roligt att få veta hur din karriär som fotograf började.
    Emelie har man ju hört och sett sedan man började fotografera och hon är en jätteduktig fotograf som inspirerat många…vilket även du gör idag 🙂

    Önskar dig en fortsatt stigande karriär inom fotografering, för du är ju riktigt duktig !!

    MVH
    Morgan StoltzReplyCancel

  • Ida här och nu - 30 november, 2015 - 22:27

    Åh! Jag sitter med tårar i ögonen efter att ha läst det här. Min stora dröm i livet är att bli fotograf. Jag älskar att träffa människorna och att få en liten stund med dom. Och samtidigt skapa minnen i form av fotografier (och förhoppningsvis en mysig stund för dom) som finns kvar. Jag älskar att lägga in bilderna i datorn och titta på dom och se: ”där! Där fångade jag ett fantastiskt ögonblick!”
    Men jag är så rädd. Jag är inte tillräckligt bra. Har inte tillräckligt bra kamera. Finns så många som är så mycket bättre än mig. De finns inte plats för mig att starta ett företag och jobba som fotograf. De finns redan så många. De är ingen idé. Usch så många tankar. Men en dag. En dag kanske även jag vågar kalla mig fotograf och får jobba med de jag brinner för. KramReplyCancel

    • Soutine Photography - 3 december, 2015 - 22:15

      Ida, först och främst – tack för att du tog dig tiden att läsa mitt blogginlägg. Och sen – nej nej nej… du har fel! Du kan visst bli tillräckligt bra, det finns visst plats för dig och det är visst en idé! Det är det här som är nyckeln till allt – inställningen. Så länge du fortsätter vara rädd med dessa negativa tankar så kommer det inte ske – det har du helt rätt i! Men vad skulle hända om du omvandlade de negativa tankarna till positiva? För jag garanterar dig att allting blir vad man gör det till. Om vi ska börja där – inställning – så är du en ”perfekt elev” för mina kommande Workshops och Individuella Mentorskapsprogram. Det är människor som du som jag har skapat detta utbildningar för! Allting går, frågan är hur mycket du vill det tillräckligt?

      Jag tror i alla fall på dig. Vet du varför? För att jag vill det. 🙂

      Kram på dig så hoppas jag att vi hörs någon gång i framtiden!ReplyCancel

  • Clara Andersson - 3 december, 2015 - 22:31

    Tack för dina fina ord Gabriella! 🙂 Det var jätteintressant att få läsa om hur allt började, att få veta mer om din resa. Jag känner precis som Ida.ReplyCancel

  • Clara Andersson - 3 december, 2015 - 22:34

    Så jag ser jättemycket framemot dina utbildningar för 2016 Gabriella!ReplyCancel

  • Maria Ohlsson - 6 december, 2015 - 12:38

    Vilket härligt inlägg Gabriella! Inspirerarande och berörande på en och samma gång. Jag kommer absolut att hålla utkik den 16 december för jag är väldigt nyfiken på de olika utbildningarna du kommer att erbjuda. Ett individuellt mentorskapsprogram kan vara precis vad jag behöver 🙂ReplyCancel

Din e-post adress kommer inte att visas. Nödvändiga fält är markerade *

*

*